En målares bekännelse
 

"Rudolph Österberg tillhör Stockholms klassiskt figurativa retroscen. Här är man övertygad om att den Moderna konsten inte längre är modern, de nyskapande "uttrycken", teknikerna och idéerna inte längre nyskapande, och politiken en konstnärlig återvändsgrand. Istället ägnar man sig åt det som konsten gör och alltid gjort bäst -hållbara och vackra objekt, gestaltningar av bärande ideer i den samtida kulturen och teknisk virtuositet där man lämnar de av sitt medium begränsade fotograferna bakom sig och försöker i hantverk och gestaltning leva upp till de stora bildframställarna i historien.

 

Ur konsthistoriskt perspektiv är detta inga nyheter -men det är å andra sidan idag 2012 inte idéerna bakom den moderna biennalkonst som berör heller. Slutsatsen blir därför att förpassa hela tanken om den progressiva teknik och idé utvecklingen till sophögen och istället koncentrera sig på den ödmjuka ambitionen att skapa "de stora bilderna" av vår tid. För vi lever i ett massproducerande bildsamhälle och några bilder kommer oundvikligen att betraktas som just sådana. Den realistiskt målade bilden har här de bästa förutsättningarna då den ägnas mest omtanke av de största specialister och presenteras som ett hållbart och åtravärt objekt som lockar till bevarande.

Det Modernistiska "experimentet" är således över -det har blivit dags för konstnärerna att börja arbeta igen."